Tom:
Introdução: C#m
C#m A E B
Jag fö ddes i en by, som knappt en mä nniska kä nde
C#m A E B
dä r stä ppen tar vid, vid landsvä gens ä nde
G#m A E B
och fast må nga å r har gå tt så minns jag ä n, solrosor som blommar
C#m A F#m B C#m
då var vä rlden ä nnu ny, och fä lten doftade av sommar
C#m A E B
Jag skulle fylla å tta å r, jag var yngst av fyra syskon
C#m A E B
en bortskä md lillebror, enligt mina systrar
G#m A E B
armé n hade kallat in vå r far samma å r, Han sa: jag ä r tillbaka innan hö sten
C#m A F#m B C#m
ta nu hand om er mor, men jag hö rde hur han darrade på rö sten
C#m A E B
Den sommaren var het, vi var lediga frå n skolan
C#m A E B
vi gjorde trä dgungor av rep, vi fiskade i floden
G#m A E B
och varje kvä ll nä r jag lä st min aftonbö n, smö g jag ut på vå r veranda
C#m A F#m B C#m
och hö rde syrsornas spel, och de vuxna som viskade till varandra
C#m A E B
Men dagarna fö rsvann, och luften fylldes av rykten
C#m A E B
om att dö den var en man, i uniform ifrå n Tyskland
G#m A E B
mamma bad oss att inte tro på allt som sades, bydå ren Shimon bara skrattade
C#m A F#m B C#m
nya solnedgå ngar brann, men jag fick svå rt att sova om natten
C#m A E B
Det var i gryningen de kom, jag vaknade av bullret
C#m A E B
soldater, skrik och larm, det dova lastbilsmullret
G#m A E B
jag så g genom fö nstret hur de gick frå n hus till hus, svartklä dda likt dö dens ä nglar &mdash
C#m A F#m B C#m
och folk ropade herrens namn, nä r de slets, slets ur sina sä ngar
C#m A E B
Jag bad fö r min sjä l, nä r vi drevs mot bö nehuset
C#m A E B
med hundar och gevä r, i det milda morgonljuset
G#m A E B
de lå ste porten utifrå n, lukter av bensin, genom takfö nstret så g man himlen
C#m A F#m B C#m
jag kä nde mammas hand i min, och hela vä rlden bö rjade brinna
C#m A E B
Nä r jag vaknade var det kvä ll, mina kinder var vå ta
C#m A E B
jag lå g ensam på ett fä lt, hur jag kommit dit ä r en gå ta
G#m A E B
soldaterna var borta, jag så g kroppar ö verallt, bydå ren lå g skjuten på gatan
C#m A F#m B C#m
inte en levande sjä l, men på tvä ttlinor: sotiga lakan
C#m A E B
Jag snubblade som en blind, ner mot bö nehuset
C#m A E B
en fö rkolnad ruin, i det kalla må nljuset
G#m A
på trappan lå g ett halsband som min syster hade gjort,
E B
jag kan inte beskriva kä nslan med orden
C#m A F#m B C#m
min kropp blev ett skrik, och mö rker fö ll ö ver jorden
C#m A E B
Jag vandrade mot ö st, genom skogar ö ver slagfä lt
C#m A E B
jag vandrade en hel hö st, med flyktingar och så rade soldater
G#m A E B
byar tö mdes, hela stä der rymdes ut, landet lå g brä nt och ö de
C#m A F#m B C#m
och ingenstans fanns nå gon trö st, kanske var jag redan bland de dö da
C#m A E B
Jag å terså g aldrig min by, jag å terså g aldrig min pappa
C#m A E B
evigt ung min mor fö rblir, mina systrar ä r som blekta minneslappar
G#m A E B
inte ens ett foto finna kvar frå n denna tid, allt ä r liksom minnen av minnen
C#m A F#m B C#m
som jag anfö rtror å t dig, hä r i denna sena timme&rdquo
C#m A E B
Det var en och samma drö m, den fjä rde natten jag haft den
C#m A E B
samma rö st djupt i min sö mn, som vä ckte mig mitt i natten
G#m A E B
Jag så g allt så tydligt, hur bö nehuset brann, jag hö rde de vansinniga skriken
C#m A F#m B C#m
och nä r bilderna fö rsvann, var jag kvar i den kalla paniken
C#m A E B
Det kanske finns en bro, dä r man ser till andra sidan
C#m A E B
jag vill så gä rna tro, att det har nå got sä rskilt att betyda
G#m A E B
rö ster som fä rdas frå n en annan tid, dom ber mig att inte glö mma
C#m A F#m B C#m
så fö rsvinner deras rop, och dagen skingrar mina drö mmar