Ett sorgens brev jag skriver med hand av ålder trött.
Min kära ändat färden och åter hemåt vänt.
Hon var en rosig blomma ut i den gröna vår,
Men tårar henne följt alltsen vi for.
Jag minns den frukt hon gav mig från er apel utanför
Ett frö hon bar med sig hemifrån.
Det vårdträd som hon vaktat nu växt och burit frukt.
Den skörden blev min sorg och hennes slut.
Refräng
Svag och blek en viskning
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem.
Jag är hemmavid igen.
Så far hon bort min älskling och får ro.
Mellanspel
verse 2
Över havet gick vår resa, här i väster fanns vårt mål.
Jag kunde inte ana hennes lidande och kval.
Jag trodde allt blir bättre, tiden läker alla sår.
Säkert står hon leende en dag.
Jag sett hon stått vid stranden med blick i fjärran fäst.
Hur tårar utav längtan stal all kraft ur hennes bröst.
Men ej hjärtat hastigt brister när så saknad sakta tär,
Ett hjärta blöder sakta, tynar bort.
Refräng x2
Svag och blek en viskning
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem.
Jag är hemmavid igen.
Så far hon bort min älskling och får ro.