Om natten gick vi, ingen såg hur vi på smala stigar drog.
Och några tröttnade och dog och dom fick ligga där dom låg.
Men vi är kvar, Ers Excellens. Får vi passera Eder gräns?
Vi har ett namn, vi har en kropp. Vi kände till en flyktingstig.
Om natten gick vi, det är krig. Framför oss finns vårt sista hopp.
Förbarma Er, herr General. Släpp fram oss genom dödens dal.
Vi saknar pass, herr Intendent. Dom brann när allting annat brann.
Vår existens betvivlar man. Vi lever men vårt namn är bränt.
Förbarma Er, herr Intendent. Vi rår ej för att detta hänt.
Förlåt oss snälle, herr Soldat. Men om det finns nån frihet här
så ställ ifrån dig ditt gevär och låt oss komma in, kamrat.
Förbarma dig då, herr Soldat. Se barnen som behöver mat.
För barnen irrar vilsna kring utan att fatta och förstå.
Dom kan väl ni ta vara på för dom har inte gjort nånting.
Ers Excellens, kom hit och hör: Vad tror Ni barnen gråter för?
xppna den gräns vi kommit till. Var skall vi annars gå nånstans?
Ja, svara oss, Ers Excellens: Får vi passera Eder gräns?
Ja, svara oss, Ers Excellens: Får vi passera Eder gräns?