Som en elektrisk urladdning ur skyn
Kraschlandar och skrapar upp hyn
Vi skakar kräks i en värld av påhittad tid
Inte ens de älskande får frid
Trots tusen vända kinder och allt vi drömt är kroppen tålig
men miraklet är glömt
Vi faller med tårarna i gråt
Som när en istapp splittras i tusen ord
Vi pöser vinglar och ringlar sakta ihop
Knappt en sanning är av ord
Jag försöker lyssna men förstår ej det språk
Som enkom lugnat och smekt som en gång var vårt