Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu