Letra de
Spoket

Säg har du nånsin gått genom skogen
klockan tolv mitt i natten någon gång?
Ja då kanske du vet vad som finns där
för det är spöken jag talar om
Det var sent på natten, månen var full,
jag hade spelat på en krog,
men vägen hem den var alldeles för lång
så jag genade genom en skog.
Men ack det var mörkt och jag såg ingenting
så jag snubblade på en sten,
och när jag tittade upp igen
blev jag bländad av ett sken.
Kanske var det för mycket alkohol,
kanske hade jag tuppat av,
men framför mina fötter
stod en rymling från en grav.
En kvinnlig skepnad som bländade,
vit i genomskinlig skrud.
Och jag märkte att det jag nu träffat på,
det var ingen vanlig brud.
Jag ville springa därifrån
men kroppen rörde sig inte en tum.
Jag viftade med armarna,
då öppnade hon sin mun.
Och hennes tänder var större och vassare
än vad en människas brukar va'.
Då fick jag äntligen fart på benen,
och jag löpte rätt så bra
Och jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort på denna fröken,
för när jag väl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken.
Så natten därpå tog jag kamera med mig,
mod till mig och sa;