När orkidéer dör och tonerna hörs svaga
Trumpeter tystnat och vargen slutat jaga Då lämnar hon sitt värv och släpper sin penna
Det går en buss ner mot stora hamnen
Det är aldrig för sent att börja leva, sa hon på cykeln när han satt där och väntade
med en sång som stjäl allt ljus, som att extasen brunnit inne
med pennan i hand ser hon allt, tar tillbaks och spränger himlen
Ja folk dom skriver ner, saker som dom ser
Och varför gör de det? Vad tjänar det för mål?
De hoppas färdas genom tid och rum. Ord som fäster ord som glöms,
Vi hittar det som göms
Det ljuset bryter fram precis då, då finns du där, finns här,
finns vi, genom ett hål i skogen ser han rådjursblicken som, som vet
men det är en flyktig illusion, inte något att bygga något på
när han till slut når fram till havet.
Ja folk dom skriver ner, saker som dom ser
Instrumentalt: (saxofonsolo på andra versrundan)
På plats och observeras
Leker med soldater, men spelar det nån roll
Spelar deras spel, ser vad dom ser fel
Allting lossnar än en gång. Alla vill väl väl, men mycket
på en gång
Ja folk dom skriver ner, saker som dom ser
Barfota i sanden, sen syns dom inte mer
Det finns inget, sa vi
Barfota i sanden, sen syns dom inte mer
Det finns inget, sa vi