Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner,
snart har jag sett varenda mätbar fläck av Sverige.
Höga Kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum,
och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen.
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt,
och understundom är det vackert som en dröm.
Men jag har aldrig sett nåt vackrare än du, min älskade.
Jag har druckit hembränd akvavit med jägarna i norr
tills dess jag trodde deras gräsliga historier.
Och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på Öresund;
Jag blev så full så jag får nog aldrig gå ombord igen.
Nyrökt sik är bäst på Ulvön,
porsen skall man göra själv;
Jag har provat varje smak och varje dryck.
Men jag har aldrig smakat nåt så gott som du, min älskade.
Jag har framfört mina drapor flera tusen gånger om,
snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen.
Jag har trampat varje tilja, jag har stått på varje scen,
en lyckad afton kan det bli rena förbrödringen.
Svensken är en dyster jävel,
men han bär på nåt stort;
Han kan ta i och för det mesta är han stolt.
Men jag har aldrig sett nåt stoltare än du, min älskade.
Jag reser utomlands ibland för att behålla mitt förstånd,
och för att känna att jag faktiskt har passioner.
Då far jag ner till Sydeuropa för att njuta på café
av Nya Gardets anarkistiska visioner.
Byråkraten i min skalle
han får sitt i detta land,
sinnligheten den får sitt nån annanstans.
Men jag har aldrig känt en sinnlighet som din, min älskade.
Jag har lovat gröna skogar, jag har också lovat guld,
och ett par stycken har jag lovat evig trohet.
Och jag har känt att det var sant, men när jag ställs inför ett svek
så blir jag hemsk, då vill jag skåda hjärteblodet.
Vill du resa vid min sida
så kostar det en del,
men det är futtigt jämfört med vad det kan ge.
Det är inte lite jag vill lova dej i kväll, min älskade!