Minns du Moskva? Hur fantastisk du var,
Vi gladdes åt att du var vår.
Vi tänkte väl då ?Han é knappt tretti-två,
han håller ju än många år?.
Men döden kom, som en feg linjeman,
När du sov såg han sin chans.
När du stod där redo, och väldig i mål,
Låg han och tryckte nånstans
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann.
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann, du saknade, strålande man.
Vad kunde vi gjort? Allt gick ju så fort,
Om vi vetat vad vi vet nu.
Då skulle vi stått, som en frisparks-mur opp,
Och skyddat vår nummer 27
Minnet av dig, det vårdar vi ömt,
Men än är det svårt att förstå.
Hur kan ett hjärta, så stort och så varmt,
Tillåtas sluta att slå.
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann.
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann, du saknade, strålande man.
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann.
IVAN, vår kärlek du vann,
Vi grät när du plötsligt försvann, du saknade, strålande man,
Du saknade, strålande man.