Som om det liv som du rest på avstånd, äckel och sten
Som om det du kastar ner kommer göra dig till annat än stoft
Som om kompasser i spinn och slumpen du tämjt till din
Som om dom broar du bränt hade tagit dig nån annanstans
Men jorden fortsätter driva i rymden
Det är lika långt till stjärnorna
Här på Hisingen som på nedre Manhattan
Om du hör mig om du minns
Om du lever om du finns så säg mig
Har allt verkligen sagts?
Som om dom nätter som sänkts och dagar, inviter som bränts
Som om dom flaskor du tömt hade dränkt dig på nåt annat sätt
Som om dom lik som bestigits, kyssar och grader du vridit
Som om dom du klivit på gav dig en bättre vy över dig själv
Men jorden fortsätter driva i rymden
Det är lika långt till stjärnorna
Här på Hisingen som på nedre Manhattan
Om du hör mig om du minns
Om du lever om du finns så säg mig
Har allt verkligen sagts?
Men sen ett annat rum sen en annan natt
Du vet ju allting kommer ikapp
Och här på Hisingen så blinkar åtminstone lysrören
Om du hör mig om du minns
Om du lever om du finns så säg mig
Har allt verkligen sagts?
Om du hör mig om du minns
Om du lever om du finns så säg mig
Har allt verkligen sagts?