Du, vi gråter nu.
Men det är mer, mer än femtio år försent.
Du, det finns de som förstår nu.
Men vad hjälper det när du inte får vara med.
Du, jag vill öppna tidens portar.
Jag vill trösta och hålla dig i hand.
Du, jag förstår att du känner dig vilsen.
Vi sökte vänner så att värmen försvann.
Jag, jag har varit feg min vän.
Sagt okej och sen gråtit inom mig.
Men du, det gör ont att vakna upp min vän.
Och gå mot strömmen, med känslan av att kanske göra fel.
Men du, det är mitt liv jag måste leva.
Men det är svårt att veta vad man vill.
Du, du fick inte ens det du ville.
Vi sa nej, att vi aldrig kan lära av varandra.
Och du, du har gjort mig stark.
Och jag är fri, från all längtan efter makt.
För jag vet, att jag kan stå för det jag gör.
Det gör mig inget, att jag blir lämnad, utanför.
Du, jag vill ge dig allt det vackra.
För du har hjälpt mig, en lång lång bit på väg.
Du, om vi var fler som vågade lyssna.
Skulle våra framsteg stödjas på rätt vingliga ben.
(Strum)
(Pick)
Alla vandrar runt som i ett hjul.
Man måste vara stark för att bryta sig ur.
Alla vandrar runt som i ett hjul.
Jag vet, jag kan klara det nu.