jag har seglat över haven
snart nog i 20 år
lärt hur dystra dagar
kommer och går
alla oceaner
har varit för mig en bädd
och i storm på vilda vatten
jag aldrig varit rädd
(refrão)
men nu kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
brevet från min son
kom likt vinden norr ifrån
en dröm att följa pappa
att gå i faderns spår
så drar jag sakta handen
genom mitt gråa hår
och fårad kind i stillhet
jag stryker bort en tår
(refrão)
ja nu kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
längtans starka vingar bär mig hem
skall aldrig mera lämna släkt och vän
i sverige finns det kvar jag minns dig kära far
ung och störst i sinnet
inga drömmar sköts i sank
jag matats har med minnen
fast utsvulten och pank
men när villheten i hjärtat
men ålder viker bort
och tankar om ett äventyr
kan jag minnas år som gått
(refrão)
ja då kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
(refrão)
men då kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
mitt hem