Polaren Pär är kärlekskrank, skjortan är ren och blicken blank
Blicken är blank av kärlekskval, osammanhängande är hans tal
Ann-Katarin Rosenblad, skönaste damen i vår stad!
helt utan konkurrens, jag svär! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Polaren Pär är full av glöd, blicken är blank och kinden röd
Kinden är röd och Pär förstörd men Ann-Katarin är oberörd
Ann-Katarin Rosenblad, tuffaste damen i vår stad!
Hårdare än granit, jag svär! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Hon bjöd mig hem till sig en kväll, vi satt i hennes dyschatel!
och drack en massa alkohol, fantastiskt vad den damen tål!
Ann-Katarin Rosenblad, hon sveper en åtta drinkar i rad
utan att blinka! Jo, jag svär! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Jag hade med mig min gitarr, spelte och sjöng med känsla och darr
Och när jag bad om en kyss till tack så fick jag en smäll så läppen sprack!
Ann-Katarin Rosenblad, temperament till den milda grad!
Muskler av stål både här och där! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Men kärlekens makt är stor som ni vet, först var hon kall men sen var hon het
Först sa hon nej och sen sa hon ja, därefter blev allt som det skulle va'
Ann-Katarin Rosenblad, först var hon sur och sedan glad!
Därefter fylldes hon av begär! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Men kärleken var av kortvarig art, ut ur mitt liv försvann hon med fart
Då hade jag knappt ett öre kvar, och nu är hon inte anträffbar
Ann-Katarin Rosenblad, dyraste damen i vår stad!
Kostar mer än det smakar det där! Jävlar i det! sa Polaren Pär
Polaren Pär är kärlekskrank, skjortan är ren och blicken blank
Blicken är blank och Pär förstörd men Ann-Katarin är oberörd
Ann-Katarin Rosenblad, stans största , ja ni får gissa vad!
Men, det är just precis vad hon är! Jävlar i det! sa Polaren Pär