Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld och purpur i skoveln, den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älv
OCh tre gånger sen dödgrävaren själv
Mer du din druva ej kryster
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
Gravsten över vår syster
Ack längtansvärda och bortskymda skjul
Under de susande grenar
Där tid och döden en skönhet och ful
Till ett stoft förenar
Till dig aldrig avund sökt någon stig
Lyckan, eljest uti flykten så vig
Aldrig kring grifterna ilar
Ovän där väpnad, vad synes väl dig
Bryter fromt sina pilar
Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgar denna orten
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar
Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsig och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag
Vi är torstiga alla