Skarp som nordanstormen,
allas kamp mot alla,
kyler genom märgen
och gör hjärtan kalla
Det som lövomrankat
lyste varmt i solen
liknar snart en boning
på en ö vid poolen
Men ännu därinne
milda känslor bygga
Sitta där och sörja,
lutande och skygga
Stundom de mödas kylas
fjättrar skaka
Vilja ut men stappla frysande
tillbaka
Kampens bistra frostvind
isar allt det varma
Alltför kallt är livet
för de veka arma
Längre lider vintern,
kortare blir dagen
Mörkare blir mörkret,
blekare blir dragen
Tills de milda känslor
alla ligga döda,
i sitt hem vid polen
tigande och öde
Om en fångstman kommer
vindvräkt över haven,
möttes han av ingen
i den tysta graven
Em A