När jag tänker tillbaka på min barndom
ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, dom gånger dom skrämde eller slog mej
är dom minnen som hårdast sitter fast.
för som barn tar man kärleken för given;
allting annat är mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur.
Ändå står snart dom vuxna där och pekar
Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säj´till nå´n annan hur lyckan ser ut,
vem kan säj´vad nå´n annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,