Jag satt fattig som en lus
i mitt omoderna hus
till klockan tre varenda natt
Jag var en ung rebell
kväll efter kväll
Jag var en gud
som kikna av skratt
Sa nån sitt! sa jag stå
Sa nån stopp! sa jag gå
Jag stod vid sidan om
med min grimas
Sa nån käften! så skrek jag
Sa nån lova! så svek jag
allt för att hålla
min frihets bas
När Nixon bomba Hanoi
den där julen
gick jag med dom andra
till Amerikas ambassad
Annars skydde jag marscher
och makter och möten
som ville mörklägga sinnet
och hindra en grabb
att va fri och glad
Jag gick med fötterna bara
mitt bland fällornas fara
Jag var försvunnen
innan nån kom fram
Dom sa: Ta dej i kragen
men jag gav fan i lagen
och mitt hår
kom aldrig i närheten av en kam
Jag hörde solrosen sjunga
när nätterna var tunga
Jag såg gryningen komma
som löfte och hopp
Jag kunde lyfta från marken
när jag sprang genom parken
och kände vingarna
växa fram ur min kropp
Jag skrev dikter och sånger
under almarna
Jag var Rimbaud
i min egen apocalyps
Jag kunde skratta åt en hippie
och gråta åt en progg
och sparka en vänsterpuritan
i häcken
och klippa av en sidenslips
(Chorus)
Vi var berusade
Vi var förälskade
Vi var förtvivlade, förbannde
förtappade, försummade
Vi kom från hem och borg
Vi kom från gator, torg
Vi var på rymmen från allt som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner på knä
Vi sa: Ett land vars ungdom
inte gör uppror
är ett land som det är synd om
Och vi sa det på ett sätt
som dröp av svett
Vi sa: Finns det liv efter döden
så är det hitom
Dom tog oss ibland
med batongen i hand
försökte banka oss till lydnad
och hut
Men i gryningen var vi ute igen
redo för ännu en dag utan slut
Efter Altamont, Manson, Ohio
och freden
satt vi i varsitt rum
och skrev hem
Somliga seglade vidare
med vindarna
andra landade på fast mark
mellan nio och fem
(Chorus)
Vi var berusade
Vi var förälskade
Vi var förtvivlade, förbannde
förtappade, försummade
Vi kom från hem och borg
Vi kom från gator, torg
Vi var på rymmen från allt som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner på knä