Det var en gång en sjöman med mössan käckt på svaj
han hette Axel Öman och hade blå kavaj.
I kärlek rikt begåvad hans älskling hette Maj,
hon var förut förlovad med en som var malaj.
Refr.: Uppå havet vågorna gå uppå himlen stjärnorna stå
barometern den faller och seglen de slå
Atlanten är böljande blå.
När Axel från Manchester kom hit till hemmets kaj,
han henne bjöd på fester på vin och äppelpaj.
Hon i hans blick sig spegla han trohet svor i maj.
i juni bort han segla direkt ner till Shanghaj.
Refr.: Uppå havet vågorna gå uppå himlen stjärnorna stå
barometern den faller och seglen de slå
Atlanten är böljande blå.
En annan tös fick handen och vin och äppelpaj
men sörjande på stranden går nu hans älskling Maj.
Från kinden tåren rullar ack Öman falska blaj,
hon går nog snart och drullar i vattnet från nå'n kaj.
Refr.: Uppå havet vågorna gå uppå himlen stjärnorna stå
barometern den faller och seglen de slå
Atlanten är böljande blå.
Han for från barn och maka en dag till Paraguaj,
men han kom ej tillbaka, han slöks utav en haj.
Så går det varje sjöman allt uti blå kavaj,
som är så falsk som Öman var mot sin älskling Maj.